det sitter
ett barn
i
barnets
hjärtkrona
stegen saktas
ryggen
böjs
hon viskar med tårhavda händer
du frågar om jag finns
jag svarar dig
i de stunder då jag ännu
blickvis
levde
lever soldun
solstrå
vilka
vilket
mjukt rör min kind
jag planterar detta kristallstrå
i sefirens händer
och skogen
skogen välkomnar henne
däri
andas hon
helt utan
väntan
och skogen
andas hennes
lättnad
det sitter
ett barn
i
barnets
hjärtkrona
och han sitter lutad till vinterträdet
ögonens strålande
stjärnor
är
bäckar
bäckar fyllda
han håller
ögonen
nedsänkta
räds icke stjärnregnen
midnattsblå mantel klarnar
i purpurläppars ordfagran
han sträcker ut
handen
en sakta
genomlevande
vind
fågel
landar i hans
handkupa
smälter
droppen
droppen i hans hand skälver
han viskar hennes namn
bladen
vikes
ut
han upplever rörelsen
ur hennes bröst
till
hans
närhet
hon står inför
hans ögon
möter stjärnregnens vilja
och skogen
skogen välkomnar henne
däri
andas hon
helt utan
väntan
och skogen
andas hennes
lättnad
det sitter
ett barn
i
barnets
hjärtkrona
och han sitter lutad till vinterträdet
ögonens strålande
stjärnor
är
bäckar
bäckar fyllda
han håller
ögonen
nedsänkta
räds icke stjärnregnen
han viskar
hennes
namn
kom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar