hon har lagt eldbladen
ur sina händer
i stenringen
i vilken hon står
månmoder andas nära hennes ansikte
lyfter hennes kläder av
naken
blottad inför
tystorden
lyfter hon trumman
kroppen är i vid båge
huvudet ser rakt in
ögonen är klarvakna
strålande
hon lyfter trumman högre
smeker huden
inväntar
nattskärrans
rörelse
sången vrider sig ur hennes strupe
skriet är en virvlande fågel
handen
vibrerar mjuka vingslag
nuddar snuddar
huden
hon följer rytmen
sjunger
tyst
rörelse
huden blöder
ögonen tåras av rubiner
i gryningsdimman
sjunker hon
samman
sakta svepes
eldblad
ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar