jag ser vintervide
jag såg vintervide
sälgens andedräkt
pärlas i
bäckravinen
mården
vakade
vid
rötter
kvällsfågel steg in
med köldens dimma i näbben
väckte
stjärnor
ur
molnbädden
silverdalen
silverbladen öppnade sina portar
hennes ansiktes
silvrande
tårar
hon skrider med vakanden i sina följen
i gryningen andas gräs
träd marker vita
fjäderdun
lyft tyngden ur detta fjättrade
sol rör vid fjädrar
svävar mjuka
smälter in i hennes hud
domherren kysser hennes
förseglade vinge
kvinnan in vid stensjön lyfter blicken
det är något märkligt med molnen
gråbomull andas skingrande
vita trådar slingor
molnen är
märkliga
denna
dag
i den sena timmans
tima
lindar hon in
penslarna
i duken av skimrande siden
hjärtduken
lägger dem i asken
snidad ur benvita
ställer sig
med ansiktet vänt in i silver
sakta
öppnar
hon
läpparna
portarna
släpper ut alla orden
flyg
vackra
vingar
flyg
hon sluter armar om sig
inväntar
skymningsfolken
på berget
inom sig bär hon bilden
av gryningsträdens
vita
fjäderdunsskrud
ser dunen sväva
mjukt
det är vackert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar