(hon)
hon står
där bergens
kammar
rör vid trasslade
moln
hon för kammen
snidad i vit
elfenben
vit med
ebenholtsintarsia
med ädelstensöar
skruden hon bär
är glödande röd
hon vänder
ansikte in i gryning
han
lägger armarna om
henne
kysser hennes
nackes
rena linjer
*
(havande fönster)
regn
vackra
regnandning
vittnesbörd
regn
viskar
förlöselsens
ord
fönster havande
med regn
träd
skrudade i
regn
regndroppar
trottoarsjöar
skapar
ringar
flyter vackra
i
varandra
*
(senkommen)
så andas
vindar
senkommen
höstglöds
vatteneldar
människoblad
kurar
knoppar
höljande ansikten
böjs till bröst
så
andas vindar
vatteneldar
flammar höga
res er
in i
syn
så
talar den
vilken bär
ljusstaven i hjärthand
*
(spåren)
spåren
spåren är lagda
av de vilka bär
regnfjädrar
mantlar
böljande piskande
i vindstormande
färder
spåren
spåren
formas mjukt
i dessas händer
markerna är
tusensjöars
glittersmycken
*
(”)
när du sopar upp
smulorna
se närmre på
smulorna
studera
innehållet
*
(”)
varaktighet
behöver ej vara delaktighet
det kan vara
skiljetecken
*
(”)
du kan löpa med
vinden
virvla med vinden
ja
du kan göra allt
det vinden gör
när du inser att
du är vinden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar