(vinterros)
han
bär
fotsida mantel
vävd av
jordtoner
åldern
är
av mening
uthälld
han vandrar
med milda steg
rör vid rosens
blad
hon släpper
bladen
blottad
möter
hon
hans blick
*
(vandrade vandrar)
skogarna
skogarna
andas
fria
en gång
vandrade
vandrar
de
kammar
bergens
utsläppta hår
jordarna
jordarna
vävda
mantlar
pärlbroderier
i bidan
vindarna
vindarna
värmer färder
runt elden
*
(svävare)
svävarna
andas in
bär sol
i bröstvärn
molnvandrarna
skrider varsamt
färder
cinnobervita
band
bär de runt
pannans
klarhet
svävarna
landar
intill
skogshyddans
dukade bord
hon ler
*
(upp)
så stiger
sångerna
upp ur havets
djup
vilande kom de
aldrig
följde
dessa kastade
stenar
runor
tecknade av
liv
så stiger
sångerna
upp ur
havet
följena synes
sväva
strömma
havet
är spegelns
rörelse
lyssna till
hjärtats
ditt hjärtas
sång
*
(osynlig)
jag vätte
mina tåknoppar
slutna
i press
är denna
fotblommas stig
i havet trodde
jag
mig
väta
dem
i
tårar var
är
havet
så flydde du
undan
jag samlar alla
snäckor jag drömt
blå
blå
röda
släpper dem
fria
lindar glömskan
om mig
stiger
undan
undan
nu
är jag
osynlig
*
(”)
turbulens
kommer av stillhetens störda
stillhet störd
av ovidkommande
*
(”)
människa frågar
du dig aldrig
vad verklighet
är
*
(”)
har du aldrig
gråtit
fällt tårar av
allt dessa är skapade i
har du det inte
vet då att
livet ännu väntar dig
*
(”)
det är lätt gå
vilse när ögonen målar maror
se genom
skelettens former
skymningen
natten
är den skärpta
vandringen
öva ögonstegen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar