onsdag 10 december 2014

den 10 december 2014


(bergsgryta)

i natten faller
järn


ur berget ljuder klanger
han

bergsväktaren
smider


grytan
till hon


hon vilken lever i skogshuset
hon vilken vakar vid eldens trettonde låga


han
skänker henne grytan
den runda
med trenne ben


nu brygger hon helandeblad
till värkande leder

han andas in dofterna
komna ur grytan med trenne ben

en doft sol
en doft måne
en doft jord

i mitten ett seende öga

*

(ögon)


ögon
ser förbi ögon

sotade glas
stirrar in

i tömda oceaner


fjädrar
lyfter

sepia
in i kristaller


åter skrives sannhet

på ark av hav

*

(handsök)


hon söker
den hand


vilken är gjuten
i samma form


i den form
vilken
skapar helhet


hennes egen hand
är

ett öppnat längtanssår


hon ser
folk

torka hudar
garva hudar

hudar uppspända
på ställningar


ser folk
sömma

skrudar


måla
mönster


ser tvenne händer
mötas


bilden är gjuten i berget

*

(valnötsbord)


hon sitter vid
det runda valnötsbordet
bordet med trenne ben


hon sömmar dockor


i kristallkronan
dansa de
dockorna


 natten
är bordsskivan
blankpolerat golv

till

dansande skönhet

*

(”)


de flesta tror att havet lever i ständigt fram och åter
havet är en cirkel i glasklar klarhet

*

(”)

ibland grumlas havet
av upptrampat slam
eller inkastat obehörigt
så är det även med ditt liv
lev ditt hjärtas röst
andas tills grumset/ grumligheten klarnar

*

(”)

det finns bara ett sätt att älska på
det är; älska ovillkorligt, förbehållslöst
kravlöst ändå kravmärkt
v kan också säga

älska rent

2 kommentarer:

Yrre sa...

Den översta tar jag med mig i hjärtat!!

Lena sa...

Tack finavackra