(hålan)
sol bryter
genom
slutna fingrar
slutna i
kramp
in
över bröstet
är fingrar
galler
hålan
är drypande av
fukt
med en nål
har hon rispat
rispat
i tusenden
årsringar
längtat
ut
längtat
in
nu
bryter sol
genom
hon ser droppar
klarna
hålan de
slängde henne ned in i
rasar
hon andas
i en smula av
liv
innan hon
utmattad faller
*
(innan)
innan hon
landar
i mannens hand
ber hon
en bön
om nåd
låt icke detta
skära mig
låt icke denna
hand
strypa
mitt inre
låt mig leva
tryggt en gång
*
(viloblå)
morgonen
lyfter
viloblå
andning
molnslöjor
skingras
in i silverguld
fåglar svävar
i strömmar
givna av luft
rör vid slöjor
skingras
skingras in i
blå
anings blå
i vitt
*
(trampade)
hon stiger upp
ur jordens
trampade
hårdhet
hudbark
vikes undan
varsamt
hon sträcker
sig
upp
vänder ansikte
in i synlig
jag är knoppen
du slöt hårt
i din hand
*
(blinda)
hökar
svävar
cirklar
rör i
molngrytans
töcken
vemodssånger
i ekovinden
söker gensvar
blinda
skilda
sväva de
vingspetsar
snuddar
nuddar
än då
ser de ej
varandra
doften
doften andas de
den
smärtan
vrider om
*
(”)
varför tror du att
träd fäller blad
sätt dig här
intill min stam
*
(”)
fåglar vet hur
luften andas
däri svävar
fåglar fritt
*
(”)
du kan hetsa
dig med andning
du kan också
andas dig i balans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar