grenar
böjda av frost
bågar
diadem med
gnistrande diamanter
hon skänker i natten silverljus
rör vid nyponellipser
så sträcka de sin skönhet
dessa
frostnupna
nypon
domherrar samlas
i klasar
bugar inför hennes skönhet
*
(dån)
i natten
dånar
regntrummor
regn häller
floder
in över vitängder
frysande
drar hon
vitdunstäcket över
i gryningen
synes
än nu
marken
prydd med florsocker
*
(sorgesam)
sorgesam
en fågel
av
sällsam
håller en korg i
näbben
en korg
fylld med
gyllne pärlor
väktarägg
*
(uppknäppt)
sitt bröst
har hon
knäppt upp
knapparna
de sju tonerna
är ringen
hon sitter i
somliga av snäckor
somliga av träd
av eld
av berg
av
av
snidade tummade
mattade
hon skådar
in i bröstelden
giv mig ro
livet mitt är
en brusten stängel
hyddan min
är ödslig
*
(”)
och
kan vi alla stiga in
i
tomheten
andas vi vita
*
(”)
iakttag den stilla tonen
se tonnen öppnas
*
(”)
backspeglar är samtidigt framspeglar
du
håller foten på gaspedalen
du
håller handen på ratten
*
(”)
det finns rum
det rumsliga är en illusion
illusionen är förtätningen av tankestrofer
är egentligen andens livsönskan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar