(höstdrömsgräs)
höstdrömsgräs
vänder ansikte
in i
skogslä
ängshök
bidar stillhet
björkarna
breder ut sina långa hår
skrudade i
regn
vallare
vallar moln
manar
giv björkarna svar
ängshök
lyfter
bär ur moln
vita
pärlband
*
(ögondalar)
hon
vandrar
i ögonens dalar
lunder
tempelskogar
minns
ginst
minns gula fält
träd
minns hur svalor
kysste hennes fingrar
hur
kolibri
landade i hennes brösts
vidöppna
smärta
hur den vitskimrande
varligt
starkt
höll henne samman
*
(björkar)
björkarna
höres viska
bara fötter
vilka löste
täckens lagda
bara fötter
vilka väckte blomstren
vilka nu bidar
kristallblomstrens ankomst
björkarna är fyllda
med gryningslängtan
så bär vi
dem båda i ett
*
(lyft
grund)
ja
de lyfte golven
under
i
från
till stugfolken att se
grunden
rötterna vilka bär
hustes grund
en tonande oktav
nedlagd i cirkelns mitt
*
(”)
du tror väl ej att trädens avklädda
är det avslutade
*
(”)
illusionen av förgängligheten
förvirrar din tanke
*
(”)
fråga dig i varje moment
vad är det som binder dina fingrar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar