onsdag 3 december 2014

den 28 november 2014

(höstdrömsgräs)

höstdrömsgräs

vänder ansikte
in i

skogslä


ängshök
bidar stillhet

björkarna
breder ut sina långa hår

skrudade i
regn

vallare
vallar moln

manar
giv björkarna svar

ängshök
lyfter


bär ur moln
vita

pärlband

*
(ögondalar)


hon
vandrar
i ögonens dalar

lunder
tempelskogar

minns
ginst
minns gula fält
träd

minns hur svalor
kysste hennes fingrar

hur
kolibri
landade i hennes brösts
vidöppna
smärta

hur den vitskimrande
varligt
starkt

höll henne samman

*

(björkar)

björkarna
höres viska

bara fötter
vilka löste
täckens lagda

bara fötter
vilka väckte blomstren

vilka nu bidar
kristallblomstrens ankomst

björkarna är fyllda
med gryningslängtan

så bär vi
dem båda i ett

*

(lyft grund)

ja
de lyfte golven


under
i
från

till stugfolken att se
grunden

rötterna vilka bär
hustes grund


en tonande oktav
nedlagd i cirkelns mitt

*

(”)

du tror väl ej att trädens avklädda
är det avslutade

*

(”)

illusionen av förgängligheten
förvirrar din tanke

*

(”)

fråga dig i varje moment

vad är det som binder dina fingrar

Inga kommentarer: