(han)
han levde länge
där gräset når
molnen
med molnbärarna
de stora djuren
vars klövar
löste
jorden ur bojor
hjordarna vandrade
han
följde
han skrev färderna
i varje blad
med
strån av prärieandning
för att
så
breda ut vingarna
samt lyfta orden
till
efterkommande
*
(stöper)
det står en
moder
hon
stöper ljus
i grytan av
smälta
vakarnätter
garnen
doppar hon
varsamt
förenar
jordarna
himlarna
det står en
moder
vid randen av
är
*
(tom)
tom
blickar hon ut
landskapen
smärtar henne
hennes blick är
tom
den smärtan
skär djupt i
henne
hennes händer
är fallna blad
det kommer en
vind
vilken lyfter
blad
solhästar
bär
helandebilder
in i
hennes ögon
hon vet ej
huruvida
detta är hennes
vilja
solhästar
betar
vakandelugn
runt
henne
*
(förlöpta)
ord
förlöpta
snärtar ådrors
lyssnandepuls
rappen
biter hårdare
tavlan skärs
i tusen bitar
pusslet
är högen med
trasseländar
klippta
skurna
slagna
orden sluts i
kärlekshänder
reder ut
helar meningen
*
(”)
håll inne orden
vilka är ursäkter
för det vilket
ej är
de orden smakar
illa
*
(”)
endast
stillheten kan förena det
du tror är
åtskilt
*
(”)
vågar du
lyssna i
tystnad
vågar du
åse helt fri
från
fördömanden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar