(hattlyft)
han
lyfter hatten
brättet
skuggade synen
ur hatten flyger
tolv kivier
trenne
tuier
samt sex
klockfåglar
kanoten rörde mjukt vid
strandens tåspets
kiwifågel
tände
eldringen
de sitter i skymningsblommans hand
blickar in i eldbladen
han håller ömt
armen
runt
henne
ur skuldror rinner oro
in i frid
hon
lutar sig
mjukt till
honom
berättelserna
landar mjukt i stjärnöar
droppar
hängen
av
pärlljus
så är de
hemma
hatten
är brunnen
den vilken vattnar
ökensolens panna
stormar viner
runt om
de
mannen
kvinnan
lindar nystanet av stillhet
stormen
andas
ut
*
(från en moder)
mina barn
när ni
möter era ögons
era själars
rena
spegel
älska varandra
utan
moln
skuggor
*
(svalda)
så
svalde de
kristallerna
allt
tystnade
så
sköljde de
kornen i floden
den flod
drakarna vakar
med
så
lyfte de
kornen
kornen
svävade
föll
faller
fönster gråter
med vindens
smärta
*
(runt)
träden
sluter armar
runt stammar
åkrar
flätar mantlar
runt
frysande
höres träden
mana
töcknens
strömmar
så stela
in
i
klarhet
klangvärldar
tonar
oupphörligen
in
i hopp om
ögonens
vidgade syn
*
(ringar)
barnen
springer med
ringar
leder hjulen
med pinnar
havet
ett hjul
snurrar allt
vildare
tyst
manade havet
nu
vrålande
i kärlek
bedjer havet
hör
se barnen
hur de
lekande i
kärlek
springer med
hjulen
takt ton
ton takt
havet är ett
hjul
hon leder havet
med
kristallstav
*
(svalgångar)
svalgångar
andas
rosenmoln
ur munnar
murarnas
stengömmen
skrudas i imma
till frost
hon skrider med
ljuslåga i hand
väggar
skimrar
safirers
vita
*
(”)
nedteckna det
du anar kommer att behövas
förneka ej
kommande
när din stämma
ej höres
lyft fram detta
nedtecknade
*
(”)
förfasa dig ej
över regnet
ser du ej
tårarnas innebörd
yvs ej över det
vilket ej är
*
(”)
stormar rusar
ej
sinnens
skenande med avslitna tyglar
driver på
stormen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar