(komma)
elden
i härden
härden murad ur
stengåva
staden
den elden var
slocknad
vaxljusen
av bi gåva
nedbrunna
hon sluter
armarna runt sig
domnar sakta
hör ej
stövelstampen
ser ej yrsnöns
gnistrande
en vind ylar
drar in
han sluter
henne i famn
skänker henne
värme
väcker elden
med
medhavda
skogsgåvor
han viskar de
sånger hon aldrig trott
komma
*
(in)
in stiger
en doft av ljus
i handen
den
vilken föll ut
trädet
frände
rör vid
spindelvävens
ansikte
skymning dröjer
ännu en stund
lykttändaren
skrider lugn
i handen
vilar en doft
av ljus
*
(skrider)
hon bär skruden
vävd
i
kristallsländor
stjärnor föll
mjukt
de
andades in
spinn
spinn
hjärtslända
gnistrande
klarhet
stämmor ljuder
stillhet faller
in
*
(når)
skimrande
synes en varg
berget är
midnattsblå
daning
vargen
besjunger
skönheten
i det vilket
skogen andas
därför
höjer jag min
stämma
öppnar jag min
strupe
tårar fryses
till is
vargen ser
de spruckna
linserna
glasens
taggade
frostbårder
när människor
är hänvisade
till sig själva
omgivna
av
ensamhetens
stunder
blir
varje sant möte
en himmel
blir varje
ord
ett slags hopp
om
en rörelse når
*
(sigillord)
sigillorden
väver i natten
sigillord
kristallord
klanger stigna
ur hav
faller i mjuka
vågor
snäckblåsaren
står vid
gryningsstranden
hon störtar
sig
havet sväljer
hennes skri
bubblor stiger
till ytan
han gråter
med hennes
brustna stängel
*
(omsluter)
nattsvan
sluter vingar
om solsvans drömmar
hon
silvermodern
flätar
vassens
mjuka
hav
rötter
spridda
sammanhållna
av fingerblad
lyfter sjöstämma
in i höstanemons
vinterblad
*
(”)
bygg väggarna
dina skira
tillåt ljuset
skimra genom
*
(”)
de övade. övar.
rörelsen
i varje stund
den perfektion
de eftertraktar
är just
berörande
behagfull
*
(”)
tycker du inte
det är märkligt att det vita skänker
lugn i midnattstimman
kanske är det
ett instigande
hon tvagar sig
i floden stiger ren upp
*
(”)
när människor
är hänvisade till sig själva
omgivna av
ensamhetens stunder
blir varje sant
möte en himmel
blir varje ord
ett slags hopp om
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar