(nattstilla)
det faller
en droppe
tystnaden är det rena ljuset
det stiger
en droppe
mognaden är den rena värmen
droppen
faller
in
stiger
upp
ur
kärnan är handen
vilken ligger
mjuk
över källan
hennes andning
lyfter
sänker
bröstet
mödosamt
hon öppnar sorgesmycket
lyssnar i vördnad till
vägvisaren
*
(skrovlig)
skrovliga
händer
av kalk
väggar
putsade
blå
fönsterkarmar
cikador
fyller luften
havet en grön
spegel
molndjuren
betar lugn
i korallskogen
naken
dyker hon
fotblad
släpper klippan
havet välkomnar
*
(bergsvarm)
bergsvarm
strand
ängsblomman
minns
samtalet
samtalets mjuka
toner
vinden
kupade varsamt
in varje ord
bar i en korg
paket
inslagna i
siden
vinden lyfter
ängsblomman in
i bröstvärn
*
(isdroppar)
gnistrande
isdroppar
sol rör vid
blicken
han ser ej
gnistrande
isdroppar
så smälta de
rör vid hans
kind
han hör ej
sången
*
(”)
det går dig
förbi när du släpper närvaron
det
inväntar dig
vid grinden
*
(”)
vem slungade
det första slaget
och
varför
*
(”)
att våga släppa
är att falla fritt
i visshet av
stigande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar