(skogsträd)
skogsträden
är samlade
tätt
tätt
dimman slutes
allt tätare
himlarnas klarblå
bär anande
eldvingar
solen stiger
sakta in i jordesfär
skogsträd
silar ljus
genom fingrar
genom
dimma
så andas
skymningen
skönhet
*
(strandstjärna)
vid stranden
den vilken
omfamnar
havet
där
i
havet
speglar
en stjärna sitt
klara ljus
hon är
en rosensjäl
viskar
ro
in i stormens
iris
*
(stig)
han
lämnade aldrig
stigen
lade
med mildhets hand
spår
genom
kiselstenar
till hon
vilken läser hans
hjärta
*
(hand)
en hand
omfamnar
orden
orden hon viskar
i natten
handen
en fågel
med gyllne stämma
viskar
gryningens
dimma
älvor
bär glittrande
stjärnljusvatten
*
(tröska)
kornen
är lagda
lien
silverskäran skar
hösten
höstmognad gav
insikten
av fältens ring
ringen hararna
dansade
kornen
är lagda
stenarna mal
fälten skrudas i
vitt
*
(kavel)
kavel
kavel
kaveldun
väktare av
bäckens flöde
nynnar
stigarna
hon vandrade
med barnet
vid sin
sida
hon lyssnade i
tystnad
barnet
visade
vägen
dun
dun
kaveldun
hälsar
vinterfolkens ankomst
hon
minns de
ljusgivande stunderna
nu
i stillhet
vid bäcken
bevarade i liv
*
(”)
ett leende är ej
alltid leende
lyft masken av
det ögonen ej viskar
*
(”)
det sägs så
mycket i dessa skogar
har de glömt
stammarnas andning
har de glömt
mossans mjuka omfamning
*
(”)
kärlek är inte
alltid ett plus ett är två
kärlek är fylld
närvaro
belivande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar