den 10 december 2014

(bergsgryta)

i natten faller

järn

ur berget ljuder klanger

han

bergsväktaren

smider

grytan

till hon

hon vilken lever i skogshuset

hon vilken vakar vid eldens trettonde låga

han

skänker henne grytan

den runda

med trenne ben

nu brygger hon helandeblad

till värkande leder

han andas in dofterna

komna ur grytan med trenne ben

en doft sol

en doft måne

en doft jord

i mitten ett seende öga

*

(ögon)

ögon

ser förbi ögon

sotade glas

stirrar in

i tömda oceaner

fjädrar

lyfter

sepia

in i kristaller

åter skrives sannhet

på ark av hav

*

(handsök)

hon söker

den hand

vilken är gjuten

i samma form

i den form

vilken

skapar helhet

hennes egen hand

är

ett öppnat längtanssår

hon ser

folk

torka hudar

garva hudar

hudar uppspända

på ställningar

ser folk

sömma

skrudar

måla

mönster

ser tvenne händer

mötas

bilden är gjuten i berget

*

(valnötsbord)

hon sitter vid

det runda valnötsbordet

bordet med trenne ben

hon sömmar dockor

i kristallkronan

dansa de

dockorna

 natten

är bordsskivan

blankpolerat golv

till

dansande skönhet

*

(”)

de flesta tror att havet lever i ständigt fram och åter

havet är en cirkel i glasklar klarhet

*

(”)

ibland grumlas havet

av upptrampat slam

eller inkastat obehörigt

så är det även med ditt liv

lev ditt hjärtas röst

andas tills grumset/ grumligheten klarnar

*

(”)

det finns bara ett sätt att älska på

det är; älska ovillkorligt, förbehållslöst

kravlöst ändå kravmärkt

v kan också säga

älska rent